Kärlek, frihet och respekt!

Vi människor är ofta inriktade på tid. T. ex att vissa saker ska vara uppnådda vid en viss ålder,  men livet är inte en tidslinje där saker o ting måste uppfyllas i en specifik kronologisk ordning
 
Tid är faktiskt bara tid. Och jag tror starkt på att leva i tiden lite mer efter sin egen inre kompass. Att låta saker och ting ske då det känns rätt, snarare än att man stressar fram dem för att det förväntas av en. 
 
För mig har det blivit så att jag lever livet efter den inre kompassen, det man brukar kalla magkänslan. 
 
Jag kan helt enkelt inte gå emot den, det skapar ofta ett mindre kaos inombords. Jag har bara fått acceptera att det är så. 
 
Å andra sidan vet jag att jag kan lita på den. I yngre dagar har jag ofta tvivlat på den, men med lite perspektiv har den alltid lett mig rätt. 
 
Kanske inte alltid mot precis det jag ville (eller trodde att jag ville), men mot det jag har behövt gå igenom för att utvecklas och nå djupare insikter och bli starkare och tryggare i mig själv. 
 
Men för att hitta min inre kompass har jag fått jobba lite med mig själv. Gett mig själv tid att tänka och reflektera i lugn och ro och framförallt försökt sluta upp med att jämföra mig med alla andra. 
 
Jag har insett att jag inte bara kan springa på och jaga mål och mening för att det förväntas av mig, eller för att ”alla andra” gör på ett visst sätt, jag måste liksom ha hjärtat med mig i det jag gör så att det känns genuint och viktigt på riktigt. 
 
 
 
Livet är det dyrbaraste vi har och vi har fått det gratis, det gäller att ta vara på det och tillåta sig att göra det på sitt eget sätt. 
 
Ett liv innehåller så mycket; glädje, kärlek, tristess, rastlöshet, hoppfullhet, tvivel, ångest, sjukdom, frihet, lycka, vrede, sorg, uppenbarelser, insikter. I kontrasterna mellan livets höga berg och djupa dalar vill jag försöka färdas genom livet på ett sätt som känns fritt och rätt för mig i magen.
 
Även om jag som sagt tror på att vissa saker här i livet kommer till en då man är redo, och att man får möta vissa utmaningar för att utvecklas som människa, så är jag även lika säker på att det liv man får är ett resultat av de val man gör och den inställning man har. 
 
Man får inte bli ett offer för omständigheterna. Det gäller att man sätter sig i båten och ror dit man vill, trots bakslag, motgångar och tvivel och förhoppningsvis hakar rätt människor på under färden.
 
En sak livet har lärt mig är precis just det: De rätta människorna kommer ofta då man själv är redo och har hittat en grundtrygghet i sig själv. 
 
Är man bland sina rätta människor så blir livet enklare, roligare och mer meningsfullt. Du känner igen dem på det sättet att de inte tävlar med dig, det finns ingen konkurens, det finns bara en genuin vilja att lyfta, stötta och se dig växa och utvecklas, och du vill detsamma för dem. 
 
Det är de som får dig att stå stadigt och tro på dig själv och älskar dig för den du är i både med och motgång. De som låter dig leva, lysa och utvecklas fritt, de som inte försöker förändra, förminska eller kontrollera dig.
 
Att få omge sig med den typen av människor är det som är viktigt på riktigt i denna värld som kan kännas allt mer ytlig och egoistisk. Har du hittat dem har du kanske hittat det viktigaste i livet. 
 
(null)
 
 
Kärlek, frihet och respekt! 
 
Men vad meningen med livet är i övrigt vet nog faktiskt ingen, men att hitta en grundtrygghet i sig själv och få omge sig med människor som bryr sig om en är nog i alla fall en slags grundbult och en stor källa till tacksamhet, trygghet och glädje här på livets stig. 
Tid - frihet - livet