Kvällsmänniska!

Det är samma visa varje sommar...
 
Jag målar upp små scenarion i mitt huvud där jag vaknar tidigt, tar mig en köpp Java och drar med mig el jycko ut i skogen och startar dagen med sällskap av morgonsolen och fågelkvittret innan frukost... 
 
 
Eller att jag hurtigt sladdar iväg till gymmet i ottan. 
 
Men det blir som aldrig av...
 
Eller jo, ut i skogen kommer jag och visst hasar jag mig iväg till gymmet lite då och då även sommartid, men ALDRIG i ottan. 
 
Varför strävar jag ens efter det här? 
 
Jag är ju ingen morgonmänniska och kommer mest troligt aldrig att bli. 
 
 
 Det är som att jag har målat upp en bild av att jag vill vara en sån där hurtig morgonmänniska som fångar dagen direkt då jag slår upp mina två blå. 
 
Istället fastnar jag allt som oftast där i soffan, med kaffekoppen, tv:n och surfplattan. 
 
Jag är en slowstarter helt enkelt. Och det är väl inget fel med det heller. 
 
När kvällarna kommer däremot, och särskilt dessa ljusa sommarkvällar... Då är jag på G! 
 
 
Har alltid varit en kvällsmänniska och det är väl kanske bara att acceptera, vi är alla olika och det behövs folk till allt! :) Kanske är det därför som det ändå funkade hyffsat att jobba skift i nio år. 
 
 
Däremot har jag faktiskt märkt en viss skillnad sedan jag slutade jobba skift i våras.
Lite piggare är jag faktiskt på morgonkvisten och jag sover betydligt bättre överlag, men får jag välja...som nu då jag är ledig, ja då är jag gärna uppe rätt sent och snoozar på en stund på morgonkvisten. :) 
 
 
Skogsturerna och gymmet är ju genomförbara även på kvällstid liksom! 
 
Dock har jag verkligen respekt för folk som disciplinerat tar sig ut i ottan i ur och skur, vilka krigare! 
Helt klart inspirerande, och någon gång emellanåt lyckas även jag, men det blir helt klart långt mellan gångerna! :) 
 
(Så att detta inlägg publiceras kl 06 har alltså ingenting med att göra att jag sitter o skriver i ottan. Jag verkar däremot vara inne i ett smattrande ”skrivflow” så detta inlägg är helt enkelt tidsinställt :) 
Tid