En skräpvecka mitt i livet!

Jag tillhör den här skaran som är ganska trött på allt vad dieter heter. Jag har själv aldrig provat någon diet, utöver min egen livslånga som jag helt enkelt måste förhålla mig till - glutenallergi. 
Sedan barnsben har jag helt enkelt fått lära mig att läsa innehållsförteckningar i affären, fråga på restauranger och vant mig vid att bli ifrågasatt och behövt förklara varför jag inte äter kakor eller tårta... och jag har hatat det!! 
 
Jag minns att jag bara ville vara som alla andra då jag gick i högstadiet, jag blev retad i skolan för att den mat jag åt var annorlunda, så det slutade med att jag cyklade hem och gjorde egen mat de gånger vi hade längre luncher. Därav hatar jag dieter och skulle aldrig utsätta mig för det i större utsträckning än vad jag redan måste! =) 
 
Däremot så har min glutenallergi skapat ett intresse för sambandet mellan kost och hälsa. Min glutenallergi är kopplad till min reumatism. Gluten skapar alltså inflammation i min kropp, vilket gör att jag får ledproblem. Gluten bryter även ner mitt "tarmludd" (det låter sjukt äckligt - jag vet), men i vilket fall, det leder till att jag inte tar upp näringen ordentligt i maten. En anledning till att jag faktiskt stannade i växten och var väldigt tunn ett tag då jag var barn innan jag fick ordning på det här. När jag väl gick över till glutenfri kost växte jag 15 cm och gick upp 15 kg på ett år! :) Rätt coolt faktiskt! 
 
 
Så jag har verkligen fått lära mig att kost har betydelse för hälsa. Om jag inte hade fått min glutenintollerans fastställd så vette tusan hur jag hade varit i min reumatism idag. För jag känner fortfarande av det då och då, den här stelheten i lederna, framförallt i knän och höfter. Även om jag idag lever ett ganska aktivt liv helt utan mediciner och kan träna i princip helt som jag vill, vilket är otroligt tacksamt! 
 
Den senaste veckan har jag dock slarvat något kopiöst med både kost och träning. Eller slarvat är fel ord - i alla fall gällande träningen, jag har vilat helt från träning i 8 dagar, vilket bara känns sunt och välbehövligt, jag behövde det efter min lilla förkylning och en ganska intensiv höst, men kosten däremot har faktiskt varit bedrövlig! Det började med afterwork förra veckan; kebab, strips, godis, öl, vin mm. Dagen efter var jag både förkyld och trött så det blev en hamburgare och efter det lite (läs mycket) Lördagsgodis. 
 
 
 
Tröttheten har suttit i hela veckan, vilket har bidragit till att nivån på min matlagning verkligen har varit under basic. Den stora ansträngningen att värma på en burksoppa har typ känts övermäktig. Och så har det funnits godis hemma varje kväll, så jag har liksom slentrianätit varje dag. Jag har känt mig trött och seg,jag har varit stel och nästan lite svullen i ett knä och en höft och känt mig tung och sådär lite "jäst" i kroppen och bara allmänt orkeslös. Kul tjej...
 
Igårkväll satt jag återigen och nallade i den där godispåsen och började tänka på allt extra socker jag har fått i mig den här veckan och att det faktiskt mest troligt är en stor bidragande faktor i dramat. Jag är så medveten om allt det här, ändå har jag bara hamnat i den här nedåtgående spiralen. Likaväl som jag är allergisk mot gluten så tror jag faktiskt att socker är precis lika dåligt för mig, även socker skapar inflammation i kroppen, och det innehåller dessutom ingenting som är av värde för kroppen. Absolut noll näring. 
 
 
Jag har inga förbud utöver gluten, jag vill inte ha det. När jag äter godis, chips eller skräpmat så känner jag aldrig något dåligt samvete. Jag kommer aldrig sätta ett "förbud" att jag inte får äta en pizza, kebabtallrik, lite godis eller chips ibland, det begränsar bara livet ännu mer, däremot så försöker jag vara lite klok kring det här. Normalt sett köper jag faktiskt väldigt sällan godis, jag äter i stort sett aldrig kakor och sånt heller (det är mest för att jag aldrig har kunnat göra det pga. allergin) och jag dricker i stort sett aldrig läsk. Det låter präktigt, jag vet, men det är ju för att jag vet att det blir såhär. 
 
Jag är en av de som går igång ganska mycket på socker, jag kan sällan ta bara en bit godis, jag trycker i mig...och så får jag en liten kick för en stund, sedan blir jag trött, och så trycker jag i mig ännu mer, och så tappar jag den här naturliga hungern vilket leder till att jag äter betydligt mindre portioner, vilket gör att jag blir hungrig snabbt igen och finns det då godis hemma så är jag gärna där och nallar efter en stund igen. Ja... en ond sprial. 
 
Och vad lätt det är att hamna där. Särskilt i November, när man redan är trött som en gnu av allt mörker! =) 
Ska jag säga något som jag lever efter (förutom dessa skräpveckor) så är det att hålla saker så enkla som möjligt. 
 
 
 
- Ju mindre ingedienser i innehållsförteckningen desto bättre. 
- Ju mindre socker och skräpmat i kosten desto bättre 
- Ju mer frukt och grönt i olika färger desto bättre 
-En annan sak som jag faktiskt på riktigt vill ta tag i nu, något som jag (hör och häpna) t.om. lyckades med trots denna dåliga vecka:
- att laga en vegetarisk måltid i veckan, det är bra både för en själv och framförallt miljön! 
 
Jag väger aldrig varken min kropp eller maten jag lagar. Jag räknar aldrig kalorier, jag försöker lyssna på kroppen vad den är sugen på, hur mycket mat den vill ha, och så försöker jag använda sunt förnuft. Ibland lyckas jag verkligen inte, som senaste veckan, men då gäller det att inte vara så hård mot sig själv. Man är bara människa! Ibland är det bra att det spårar så pass att man kommer till den här "nej, nu räcker det känslan" och kan ta tag i sig själv igen! :) 
 
Avslutningsvis så vill jag knyta ihop säcken med att det är ett ganska känsligt ämne det här med mat. Jag tycker själv att det är lite svårt att skriva om faktiskt. Jag vill inte trampa någon på tårna eller framstå som präktig.
 
Mycket beror nog på att jag har levt ett helt liv med att bli "ifrågasatt" varför jag äter som jag gör. Jag har varit med om vuxna människor som på riktigt blir provocerade av att ett barn tackar nej till en kaka (och då handlar det ju om allergi liksom). "Nämen en liten bit kan ju inte skada, du som är så tunn, du kan behöva en kaka". Som 12-åring är det intressant att då behöva dra harangen ovan om inflammationer i kroppen, reumatism och tarmludd för att den här vuxna människan ska förstå att man inte är vare sig präktig eller otacksam. =) 
 
Men ja, det var lite tankar och reflektioner om en skräpvecka mitt i livet! Nu hoppas jag på att nästa blir lite piggare! 
Mat - hälsa