Det small ba till!

(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)
 
Och så var vintern här! 
Jag måste säga att jag gillar det! 
Snöknarr under skorna, någon minusgrad och lite sol! 👌 
 
Jag tar hundra gånger hellre det här än regn, lera och slask, men adresserar ändå en liiiten brasklapp till vädergudarna om att det vore fint om denna vinter kunde bli något mildare än förra årets extremvariant! 
 
Jag tog bilderna idag då Mita släpade ut mig. Förutom det skulle jag ju försöka jobba bort den här förkylningen så jag har mest suttit rakt upp o ner i soffan och hunnit med att skriva lite för en gångs skull! 

Hoppas ni haft en fin helg! ❄️☀️
 
 



Ge och ta!

Känner du en genuin vilja att hjälpa och stötta andra? 
Känner du ibland på dig hur andra mår? 
Mår du ibland dåligt då det är dålig stämning i ett rum? 
Försöker du lätta upp den?
Kan du t.om. tro att det är dig det är fel på för att det är dålig stämning? 
Tar du lätt på dig skuld? 
Funderar du mycket på vad andra tycker om dig? 
Har du höga krav på dig själv, men ganska lätt för att förbise andras tillkortakommanden och beteenden bara för att behålla en god stämning? 
 
 
DEN HÄR TEXTEN ÄR TILL DIG: 
 
Dig med stort hjärta och stora känselspröt. Du som vet om att du är stark, men som inte har behovet att framhäva det. Du som är ödmjuk, du som är klok, du som sprider positiv energi och bjuder mycket på dig själv. 
Du som ställer upp. Du som kör på. Fast du är sliten. Du som många gånger sätter andras behov framför dina egna för att du vill och känner att det är det rätta. Du som fortfarande tror på tanken om att ge av din tid, ditt engagemang och din klokskap till andra, men som emellanåt också kan känna att det är ett tröttsamt arbete att alltid vara den där som ställer upp. Du som ibland blir dränerad på energi pga. ovanstående. Du som ibland ändå kan tro att det är dig själv det är fel på. Du som ibland kan känna bitterheten blossa upp inom dig. Men som tänker  att det ger sig. Du som trycker undan bitterheten, kanske sätter upp den i käkarna eller axlarna. Du som gnisslar tänder en stund, sedan gnetar du vidare. 
 
Till dig vill jag säga att du är fantastisk! 
En förebild! 
 
MEN! Du måste börja ge lite till dig själv också!
Den positiva energin du sprider till andra ska du sprida till dig själv också. Ditt lyssnande öra som du så ofta ger till andra ska du ge till dig själv också. Allt det fina och positiva du säger till andra ska du säga till dig själv också. Din tid, ditt engagemang och den klokskap du besitter ska du ge till dig själv också. Och framförallt ska du ge dig själv en klapp på axeln emellanåt (kanske där bitterheten sitter) och säga till dig själv att det är dags att unna dig en liten paus och lite återhämtning. 
 
 
 
Den dagen du känner att NEJ, nu räcker det! DÅ räcker det! Använd den styrka du vet att du har och säg NEJ. Det är svårt för en JA-Sägare att säga nej, du kommer inledningsvis att dra igång det här inre inövade mantrat och tjatet om vad andra tycker och BLA, BLA, BLA, kanske kommer du att få en släng av dåligt samvete. Men du har all rätt i världen att sätta gränser mot dig själv. Det är den finaste present man kan ge sig själv. Det är så du vinner respekt både mot andra, men framförallt dig själv! 
 
Fortsätt sprid din energi, fortsätt bjuda på dig själv, fortsätt jobba hårt, fortsätt ställa upp. Så länge du vill, så länge det känns bra, men en viktig sak: GLÖM INTE BORT DIG SJÄLV!
 
Du är den person du ska leva med hela livet, så se till att du får en balans mellan ge & ta här på livets stig, både du och andra kommer att vinna på det i slutändan! 
 
Och än en gång! 
Du är grym, du äger, du är viktig, glöm inte det! 
 
 
 

Är huvve dumt får kroppen lida del 162...

Håhåjaja! 
 
Efter att ha jobbat 7 dagar i rad, kört fredagsfys och fredagsmys med jobbet i form av en liten afterwork vaknade jag idag med känslan av att ha klivit ur en torktumlare. Jag var förkyld, trött som en gnu, lite lätt bakis/uttorkad och med en fin träningsvärk i benen. 
 
Jag har hela veckan känt mig lite sliten och haft lite ont i huvudet och värk i kroppen, typ som att en förkylning är på väg att bryta ut, men som att kroppen kämpar emot, men nu kom den då alltså som ett brev på posten! Klassikern att den kommer då man väl blir ledig...
 
Är huvve dumt får kroppen lida del 162...
Det är svårt det där "mellanläget" mellan frisk och förkyld tycker jag. När man saknar förkylningssymtom som ont i halsen och hosta, men ändå känner på sig att de ligger där och skvalpar under ytan och bara väntar på att antingen backa eller attackera. Framförallt tycker jag det är svårt med träningen när man är i det här "mellanläget", för ofta blir jag ändå piggare efter ett pass, även om jag inte har riktigt samma ork som vanligt. 
 
Igår tänkte jag i alla fall att det fick bära eller brista. Ibland känner jag att det är bättre att det får bryta ut ordentligt då, så man blir av med det här "mellanläget" och kan vila upp sig och gå vidare sen! :) 
Jag är inte förkyld speciellt ofta, men kan ha sånna här difusa symtom istället, men när det väl bryter ut kan tycka att det är rätt skönt, då brukar det ofta gå över rätt snabbt istället! 
 
Så f.r.o.m idag och fram till Söndagkväll blir det lugna puckar! 
När jag vaknade såg jag dessutom att marken var helt vit ute! 
 
(null)
 
Den första snön är här, lite tidigt och jag var inte riktigt förberedd efter den varma, fina hösten, men jag tycker faktiskt att det är härligt!
Otroligt ljust och fint om inte annat! 
Jag vet en snöälskare som kommer bli glad idag iaf! 😁
 
(null)
 
 Trevlig helg! 
 
 
Visa fler inlägg