Så superhurtigt att man nästan vill kräkas!

Imorse gjorde jag något som är oerhört sällsynt. Jag var ute och sprang lite i skogen innan jobbet. 
Och jag måste säga att det var helt fantastiskt!
 
JAG VET att det låter så jäkla superhurtigt så att man nästan bara vill kräkas och därefter ta tag i mig och kasta upp mig i ett träd och låta mig hänga där tills jag tar tillbaka det jag nyss skrev. 
 
Jag har själv suttit på instagram och både förundrats och förfasats över Paolo Robertos träningspass i gryningen i ur & skur men helt klart måste jag ändå säga att karln har inspirerat mig. 
 
 
Solen hade precis gått upp och det var sådär höstligt krispigt i luften så att det ångar då man andas. Mössa och vantar var på för första gången i år.  Fåglarna hejade på oss med lite skönt kvitter, i övrigt var det väldigt stilla och fridfullt när vi lufsade fram i lagom fart (läs snigeltempo) på stigarna. 
 
(null)
 
Och återigen...Det handlade inte om att slå några personbästa. Vi (min vapendragare var ju såklart med) nöjde oss med 25 minuter, men det räckte gott och väl för att få den här lyxiga mixen av lite ny energi/rensning av skallen som nästan bara löpning i skogen ger mig! 
 
Nu är jag i det här läget att jag blev så taggad så att jag vill fortsätta springa på morgonen en gång i veckan. Och egentligen är det väl bara att göra det, men samtidigt...Jag tror helt ärligt inte att det kommer bli av. 
Det är verkligen så typsikt mig att skena iväg i någon slags hybris efter att ha lyckats ta mig ut en gång! 
 
Jag ÄR ingen morgonmäniska egentligen. Och sömnen är i min värld lika viktigt att prioritera som träning, men jag tänker att jag kan se det som att den lilla morgonlunken gav mersmak och kanske får jag till det några gånger till här under hösten i alla fall! Eller så blir det verkligen inte så. :) (mest troligt blir det verkligen inte så)
 
Det visar sig!
 
Ja. det om detta. 
 
Mvh väldigt tillfällig morgonmänniska som trots visst inre motstånd måste ge Paolo och hans hurtiga gryningsuppdateringar ett tack för inspirationen. 
Energi - Löpning - morgon - träningsglädje

Balans!

På senare år har jag läst en del om det här med att ha balans i tillvaron. Att man kan se på tillvaron som ett slags tårtbitssystem där alla delar bör harmonisera för att bilda en behaglig helhet. Jobb-fritid-familj-vänner-hushållssysslor-vila mm. 
 
Jag känner helt ärligt typ aldrig att jag har fullständig balans i tillvaron. Sist jag hade det var nog när jag bodde hemma och hade föräldrar som i huvudsak skötte familjens planering och markservice med tvätt, städ och matlagning. Såklart hjälpte jag till med de uppgifter som delegerades till mig, men jag behövde ju aldrig ta något huvudansvar för att få helheten att gå ihop liksom. 
 
 
Som vuxen så måste jag själv ta ansvar för att få helheten att gå ihop. Jag har också själv valt de tårtbitar som ingår i min helhet, men jag får dem sällan att harmonisera så pass att tillvaron känns 100 % balanserad. Och när jag tänker på det så känns det ändå helt okej.
 
Jag tror att det handlar om förväntningar. Vad har jag för förväntningar på livet? 
Vad har jag för förväntningar på den helhet som består av de delar jag själv faktiskt har valt och också ansvarar för? 
 
Jag har t.ex valt ett jobb som är ganska händelsestyrt. Det innebär att det i perioder blir obalans mellan jobb/fritid. När fritiden blir mindre, ja då finns mindre tid till de tårtbitar som normalt sett ryms där. T.ex träning, vänner, matlagning, hushållssysslor. Även återhämtning och vila blir lätt lidande. 
 
Det är ju trist. Och man har ju läst att det inte är sunt att jobba för mycket och stressa och allt det där...
 
På lång sikt så får man ju fundera på om jobbet är värt det helt enkelt, men när man är mitt i det och det är som det är. Hur ska man tänka då?
 
 
Om jag ska ge några konkreta "här och nu råd" som brukar fungera för mig så är det följande: 
 
- Förenkla. 
- Prioritera. 
- Sänk förväntningarna. 
- Fokusera på viktigast just nu. 
 
Exempel (vi tänker att det är en sån där "stressvecka"): 
 
Förenkla: Om man normalt sett städar ordentligt varje vecka så får man unna sig att hoppa över det den här veckan, alt. nöja sig med att bara dammsuga det värsta. 
Prioritera: Om man normalt sett lagar middag och ser till att ha matlådor de flesta av veckans dagar så får det kanske vara ok att bara äta något enkelt till middag och köpa lunch ute just denna vecka. 
Sänk förväntningarna: Om man normalt sett får in tre träningspass per vecka, så får man kanske sänka ribban till kortare pass eller färre veckor som dessa. Eller skippa träning helt och tänka mer "vardagsmotion", ta lite extra trappor eller gå en svängom efter jobbet. 
Fokusera på viktigast just nu: Kanske känner man ändå att man hinner städa, laga mat och träna, men att man inte hinner/orkar allt, fokusera på det som känns viktigast just nu -> ger mest energi eller ro i sinnet. :)
 
Eller skit bara i allt och gå och lägg dig helt enkelt!
 
 
I övrigt sa mina kära sambo något vettigt om att tänka: timme för timme, dag för dag!
Jag tänker också att man kan försöka blicka lite framåt. Ofta inser man då att man har varit i liknande perioder förut och att det faktiskt har löst sig! 
 
En kompis sa just det en gång till mig: "det finns inget i mitt liv som inte har löst sig". 
Jag bara älskar den meningen, för precis så är det faktiskt! Kanske har det inte alltid löst sig som man trodde, eller ville (eller trodde att man ville), men oftast blir det mesta bra tillslut! 
 
 
Och vad gäller balans i tillvaron så får man kanske zooma ut lite ibland och försöka se till livet i stort.
I perioder är inte livet balanserat, man får kanske acceptera det, medans det i andra perioder flyter på rätt friktionsfritt. Perioderna blir tillslut en helhet som förhoppningsvis ändå blir helt okej! 
 
Men är de obalanserade perioderna dominerande och så pass frekvent förekommande att de suger all energi ur en så får man nog fundera på om det är värt det och om det kanske måste till någon större förändring för att man ska må bra. Jag tänker att man också har ett ansvar gentemot sig själv att våga välja bort och prioritera ner för att trivas med den helhet som tillslut blir ens liv. Men det var inte det detta skulle handla om, då blir det en avhandling. Det blev det typ ändå. :) 
 
HÄR är en text jag skrev i våras på lite samma ämne :) 
 
Tid - livet
1

Solnedgång!

(null)
 
I Tisdags kväll fick jag avsluta dagen uppe på Vårdkasen i vad som kan vara den coolaste solnedgången jag sett på länge! 
 
(null)
 
Otroligt härligt kvällsljus! 
 
(null)
 
Ja! Riktigt fint helt enkelt! 
 
(null)
 
Vissa dagar är det som extra fint att få avsluta dagen utomhus, särskilt när det levereras såhär fina kontraster! 
En slags frihetskänsla på något sätt!
Energi - Frihet - utomhus
1