Lugnt men tungt!

När jag hade gått min första PT-utbildning i 20-års åldern så var jag snudd på frälst i styrketräning. Jag minns att det var så kallade "splittade program" med fokus på olika muskelgrupper, jag periodiserade träningen och körde visst antal set och reps i några veckor innan jag ändrade vikter och övningar osv. Jag var rätt seriös och intresserad helt enkelt (och hade tydligen även oceaner av fritid) Styrketräningen fick mig också att känna mig starkare -  inte bara fysiskt, utan även mentalt. 
 
Sedan kom den här ridolyckan. Det var smärta, det var rädsla för att något skulle gå sönder och jag tappade både träningen, matlusten och 15 kg i vikt och minns att jag kände mig så otroligt tunn, skör och svag. Den fysiska förändringen satte sig minst lika mycket mentalt. Råden då, iaf inledningsvis från vårdcentralen  (det här är cirka 10 år sedan) var att ta mina utskriva värktabletter och vila. Det var först efter typ 1,5 år som jag själv aktivt sökte sjukgymnastik. Fasen känner jag nu...
 
(Alltså jag levererar för övrigt verkligen ALDRIG på bild)
 
Jag har fortfarande en lite lätt bråkig rygg, men vi är numera lite som ett gift gammalt par -  vi har lärt oss leva med varandra och hittat former för att komma hyfsat överens. I veckan har ryggen varit lite småtjurig sådär, så pass att jag har knaprat lite alvedon och ipren, men ändå hållt mig relativt aktiv i vardagen utan större bekymmer.
 
Idag efter jobbet gick jag ner i gymmet. Efter en ordentlig uppvärmning på löpbandet bjussade jag kroppen på marklyft, rodd med stång, latsdrag, bänkpress, axelpress och baksida axlar i kabelmaskin och så avslutade jag med discomusklerna biceps och triceps. 
 
Jag körde inte med enorma vikter, men jag fegade inte heller. Jag lät kroppen jobba på - lungt, men tungt. I takt med att pulsen gick upp och jag fick igång cirkulationen i kroppen så började det kännas bättre och bättre. Efter en ordentlig stretch gick jag därifrån med en känsla av att den här  stelheten i ryggen faktiskt började ge med sig. 
 
Nu sitter jag här och känner att det i stort sett har släppt! För första gången på hela veckan! 
Så jag skippar ipren och alvedon ikväll, ett gympass gav helt enkelt bättre effekt! 
Är det inte lite coolt ändå vad ett relativt simpelt gympass kan göra? 
 
Jag kommer knappast aldrig att bli så seriös igen som då jag var 21 år och hade oceaner av fritid, men helt klart borde jag bli bättre på att prioritera kombon styrketräning + stretch. 
 
 
Och så blir man ju så skönt hungrig när man har fått kötta på lite! 
Sambon har precis bjussat på detta taberas med stekt halluomi, valnötter och ett rejält lass spagetti i botten! 
 
Bra start på helgen! 
 
OBS! 
Jag vill förtydliga att träning (ofta - inte alltid) är något som funkar för mig, NU! 
Det jag menar är att det är lätt att bli rädd och försiktig då man får ont i ryggen, men att man inte ska vara rädd för att ge träningen en chans, men rådgör såklart med läkare, sjukgymnast, naprapat etc. först och få ett OK att träna och hjälp med eventuellt program eller andra behandlingar innan du brassar igång! 
 






styrketräning
1
Johanna

Fan vad grym du är! 🙌🏾

Svar: Jamen durå! 😉💪
Skogspuls