Mitas gästblogg!

Tjena!
 
Nu var det extremt längesedan jag fick chansen att komma till tals här. Jag skulle tippa på att både ni och jag är lite less på skogspuls tugg nu om allt mellan himmel och jord, så nu är det dags för mig att röra om lite i grytan. 
 
 
Nu har skidsäsongen dragit igång. Som skogspuls faktiskt själv erkänner (stort ändå) så har hon typ inte en chans att komma upp i mitt tempo (om jag inte släpar runt på henne förstås.) Och det bjussar jag gärna på vissa sträckor, jag tjänar ju också på att hon får upp lite tempo och kondis liksom, eftersom jag tycker om när det går undan! Jag kan uppleva att hon begränsar mig lite i min framfart faktiskt... 
 
 
Problemet är bara att hon inte riktigt förstår hur mycket jag behöver äta för att träna på den här nivån. Tänk er själva att släpa runt på någon som väger 2/3 så mycket som er själva i snömodd och motvind. Det tar på krafterna kan jag lova. Det kräver enorma mängder energi så att säga!
 
Jag brukar få ett extra tuggben när jag har sprungit mycket, även lite extra mat och något ägg typ?! Men alltså hallå! 
 
Häromdagen fick jag därför lov att ta saken i egna tassar igen. När skogspuls var på stan så öppnade jag lite smidigt dörren in till rummet där min mat står. Jag gjorde därefter ett lagom stort hål i fodersäcken och sedan åt jag tills jag blev mätt helt enkelt.
 
 
När skogspuls kom hem igen såg hon helt förskräckt ut och sa att jag såg ut som en "gris". Absolut att min mage var lite rund och hård, men hur ser inte folk ut efter ett julbord egentligen?? 
 
Sedan fick jag gå flera promenader, dricka väldigt mycket vatten och så sattes jag på fasta...FASTA?! 
För mig är mat livet, men livet är förbannat orättvist har jag kommit fram till. Jag ser ju hur både skogspuls och husse glufsar i sig enorma mängder mat, allt från korv till ostkrokar. De kan bara gå och ta mat precis när de vill, men när jag gör samma sak så sätts jag på fasta?! 
 
Ja, som sagt, livet är förbannat orättvist och jag förstår mig inte på mänskligheten, det finns liksom ingen logik i någonting, men det är som det är. Nu får jag i alla fall äta mitt torrfoder normalt igen. Torrfoder och vatten. Precis lika torrt som det låter, men alltid något. Ibland får jag variera med något som heter aktiv fisk?! Alltså det är typ som ett skämt allting, vem som helst kan se att jag är en aktiv HUND och inte aktiv fisk! Man blir matt milt sagt! 
 
(null)
 
Det om detta... 
Ha det bäst!
 
HÄR är föresten min senaste gästblogg. Från Juni! Det är alltså 8 månader sedan jag fick komma till tals senast!? 
 
Tryck gärna på hjärtat under inlägget om ni vill att jag ska gästblogga oftare än såhär! :) //Mita 
hund
2
Ester

Men såå bra skrivet ”dear” cousin . Min bonusmatte satt o tokgarvade hela ti´n när hon läste ditt inlägg ! Mer mat åt hunden håller jag absolut med om .Du kan ju va lite glad att du kan bryta dig in i matsäcken o mätta magen medans jag som ör en tvörhand hög inte har en chans att nångång få hetsäta . Ska vi starta ett politiskt parti ? Tikens initiativ?. Vi får snacka om saken över ett ben nångång ..

Svar: Skönt att någon läsare förstår min sits! Klart vi ska göra det! 👍 // Mita
Skogspuls

Johanna

Älskart!! 😍 Mita! ❤️

Svar: ❤️
Skogspuls