En av vinterns finaste kvällar!

Visst har livet förändrats sedan lillen kom, jag (vi) är tröttare, men så fort man möter de där glittrande ögonen och får det där glada skrattet så är tröttheten som bortblåst, (för en stund iaf.)
 
Och så tror jag att jag redan från början bestämde mig för att jag gärna, i den mån det går, vill fortätta göra saker jag tidigare mått bra av. (Nu pratar jag inte om den allra första tiden som mest var en stor omställningsfas med "feelings all over the place" som prins Daniel brukar säga, utan från att han blivit lite större och stadigare och vi blivit lite mer varma i kläderna i att hantera en liten parvel.) 
 
Självklart var jag förberedd på att det inte skulle gå lika enkelt och spontant, men jag måste ändå säga att jag tycker att mycket har gått enklare än vad jag hade trott. 
Visst skiter det sig ibland, vi kommer inte iväg i tid, man får göra omtag pga. matning, allmänt oförklarligt missnöje eller blöjbyten, eller att vädret blev sämre än man trodde, men i det sora hela funkar det fint, dock med mer planering än innan! Och så får han styra, men blir det en halvtimme ute så är det bättre än inget. Största bakslaget har väl egentligen varit att jag själv fått någon slags "amningsreumatism" som gör mig lite stel och lite begränsad, men det är en annan historia. 
 
Den gamla klyschan "det är inte hur man har det, utan hur man tar det" fungerar faktiskt för det mesta även om den kan låta lite klämkäck! 
 
Det här var en väldigt fin kväll i solnedgången i sambons stuga i västerbotten för någon vecka sedan! 
Helt klart en av vinterns finaste kvällar! 
 
 
Sol - Vinter - kväll