Mitas gästblogg!

 Nämen hallå! 
 
 
 
Som jag skrev sist så ser jag väldigt positivt på det här med att jag får hoppa in emellanåt och ge min syn på saker och ting.
 
Jag tog ju även upp det här med att jag inte alltid förstår mig på mänskligheten och nu har det återigen skett en sak som fått mig att bli helt stum av förundran. 
 
 
Foto swebar Peter Wallenberg. 
 
Nu har alltså kvinnan varit och badat i lera! Och dessutom betalat för det...Och lagt upp bilderna på något som kallas sociala medier! 
 
Jag vill förklara mig här....
 
Att hon badar i lera är inget anmärkningsvärt i sig. Det gör jag själv flera gånger i veckan under högsäsong. Problemet är bara att så fort jag gör det så får jag skäll... 
 
Det är bara NEJ, NEJ och åter NEJ.
Ibland har jag nästan missuppfattat och trott att jag heter Nej?!
 
Det är: ”men guuuuud...bilen kommer bli så skitig”... och ”helvete Mita vad du luktar äckligt”... 
 
Och så åker hon själv iväg och BETALAR för det här och visar stolt upp bilderna på det här sociala medier efteråt. Och så ska folk ”gilla” det med nån slags digital variant av tumme upp...
 
Det är tydligt att det är skillnad på folk och folk.
Och bilen verkar ju tydligen inte ta skada av lite lera då det är hon själv som har unnat sig ett dopp?! 
 
Och sådan dubbelmoral att hon själv ska ha massa ”likes” då hon badar i lera, medans jag bara får skäll?? 
 
 
Det är vid sånna tillfällen som jag drar till med min lite skeptiska min för att förtydliga att jag inte bara köper saker o ting rakt av...
 
Och det här sociala medier då?!
Varför det heter så fattar jag definitivt inte!
Att vara social innebär i min värld att man umgås och hänger med andra människor eller hundar, men det där sociala medier är ju typ det mest osociala jag skådat!
 
Jag blir så matt på mina människor då de sitter där som två dönickar och stirrar in i sina telefoner...Tiden går och går...
 
De har totalt missuppfattat vad ordet social innebär i alla fall! 
 
 
Idag har jag i alla fall varit ute och rastat skogspuls. Tydligen var det något som hette ”nationaldagen”, så skogspuls sa att det var ovanligt många människor ute i skogen. 
 
”KUL!” Tänkte jag, jag gillar ju folk liksom! 
 
Men det slutade med att jag fick springa i koppel nästan hela passet?!
 
Skogspuls sa att det var bäst så med tanke på att många var ute och någon kunde vara rädd för hundar...
 
Jaha..jaja!
 
Det var bara att acceptera, men jag känner själv att nationaldagen borde ju vara den dagen på året då man verkligen borde få fira med att röra sig fritt liksom?! 
 
Men som sagt... Mänskligheten är ett kapitel för sig! 
 
 
Det var det jag hade på hjärtat idag! 
 
Sätt gärna ett litet tryck på hjärtat under inlägget om ni vill att jag ska gästblogga fler gånger! 
 
Ha det bäst!
 
Mvh Mita 
 
Gästblogg - Sociala medier - mita
1

Veckans!

Nämen hallå! 
 
Idag är det jag som håller i spakarna och tänkte gästblogga om veckan ur mitt perspektiv.
 
Mitt perspektiv kan nämligen skilja sig en hel del från skogspuls och jag tycker att det är viktigt att det kommer fram. 
 
 
(Jag är t.ex så vansinnigt less på att bli fotad i prikära situationer, som här då de hade satt fast mig i ett bilbälte.) 
 
För er som undrar ”om jag hade käkat blängsylta till frukost?” : JA! Det kanske jag hade?! 😋
 
På tal om prikära situationer så blev jag utsatt för både kloklippning och örontvätt på samma gång en kväll i veckan.
 
Det var dagen innan jag skulle börja på hunddagis och tydligen ville skogspuls då göra sig till och visa upp mina välmanikerade tassar och rena öron. Som om någon av de andra hundarna skulle bry sig liksom?! 
 
 
Titta vad de håller på! De håller ner mitt huvud samtidigt som de mot min vilja rengör mina öron. Jag blev så oerhört kränkt...
 
 
Och sur...
 
Men öronen blev ju rena i alla fall så lite bra var det väl ändå. Det är dock mest till skogspuls fördel.
 
Jag brukar nämligen låtsas att jag inte hör henne då hon ropar på mig ibland, och brukar skylla på att jag ”inte hörde”, men nu blir det ju svårare med nytvättade öron. Jaja...jag tar det lite som det kommer känner jag. 
 
 
I övrigt klagas det en del på vädret. Jag brukar säga att ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det här med kläder verkar ju för övrigt vara ett stort bekymmer. Här om veckan bar skogspuls ner alla bra ”gå i skogen då det är dåligt väder kläder” i förrådet. Hur tänkte hon där? 
 
Varför kunde de inte bara vara kvar i lägenheten liksom? Då är det ju enklare att ta på dem då man ska ut och så slipper man gnälla över att man fryser och är blöt?! 
 
 
Husse är lite smartare faktiskt. Han tar på sig sånna där stövlar eller vad det kallas.
 
De ser förvisso väldigt otympliga ut att gå i, han kan ju inte röra sig så fritt liksom, men han gnäller i alla fall inte som skogspuls som var lite för ivrig på gröten med att plocka bort vinterskorna kan jag tycka. 
 
 
På tal om husse så var han ute och sprang en kväll med mig. Skogspuls skulle inte med, för hon skulle på något som heter spinning. Det är tydligen cykling inomhus. En cykel som sitter fast, dvs. när man trampar så kommer man således ingenstans. Det är tydligen bara jobbigt och så är rummet mörkt. 
 
Jag fattar ingenting?! Hur kan hon välja det framför att springa fritt ute? Vad är det för mening med att röra sig om man inte tar sig framåt här i livet undrar jag?! 
 
Dessutom har hon ju också skaffat en fin cykel som går att cykla med ute? Den var vi ute med förra veckan och då var det inget snack om att gå in och köra någon spinning inte?! 
 
 
Ja, jag förstår mig inte riktigt på mänskligheten ibland. Men vi har trevligt ihop allt som oftast i alla fall! 
 
Som här då vi var ute och grillade och åt korv. Det enda jag var besviken på då (som alltid) är orättvisan över hur lite korv jag får i förhållande till dem. Jag är LÄTT den som springer både längst och snabbast, ändå får jag alltid minst?!
 
 
Ja det är sådär. Livet är inte rättvist, det är en sak som är säker! 
 
Tack för att jag fick komma till tals och lämna lite tassavtryck!
 
 
 
 Jag hoppas att detta kan bli ett slags stående inslag, för jag har nämligen en hel del funderingar som kan vara bra att få lufta! // Mita 
Gästblogg - hund - mita - veckans
1