Balans!

På senare år har jag läst en del om det här med att ha balans i tillvaron. Att man kan se på tillvaron som ett slags tårtbitssystem där alla delar bör harmonisera för att bilda en behaglig helhet. Jobb-fritid-familj-vänner-hushållssysslor-vila mm. 
 
Jag känner helt ärligt typ aldrig att jag har fullständig balans i tillvaron. Sist jag hade det var nog när jag bodde hemma och hade föräldrar som i huvudsak skötte familjens planering och markservice med tvätt, städ och matlagning. Såklart hjälpte jag till med de uppgifter som delegerades till mig, men jag behövde ju aldrig ta något huvudansvar för att få helheten att gå ihop liksom. 
 
 
Som vuxen så måste jag själv ta ansvar för att få helheten att gå ihop. Jag har också själv valt de tårtbitar som ingår i min helhet, men jag får dem sällan att harmonisera så pass att tillvaron känns 100 % balanserad. Och när jag tänker på det så känns det ändå helt okej.
 
Jag tror att det handlar om förväntningar. Vad har jag för förväntningar på livet? 
Vad har jag för förväntningar på den helhet som består av de delar jag själv faktiskt har valt och också ansvarar för? 
 
Jag har t.ex valt ett jobb som är ganska händelsestyrt. Det innebär att det i perioder blir obalans mellan jobb/fritid. När fritiden blir mindre, ja då finns mindre tid till de tårtbitar som normalt sett ryms där. T.ex träning, vänner, matlagning, hushållssysslor. Även återhämtning och vila blir lätt lidande. 
 
Det är ju trist. Och man har ju läst att det inte är sunt att jobba för mycket och stressa och allt det där...
 
På lång sikt så får man ju fundera på om jobbet är värt det helt enkelt, men när man är mitt i det och det är som det är. Hur ska man tänka då?
 
 
Om jag ska ge några konkreta "här och nu råd" som brukar fungera för mig så är det följande: 
 
- Förenkla. 
- Prioritera. 
- Sänk förväntningarna. 
- Fokusera på viktigast just nu. 
 
Exempel (vi tänker att det är en sån där "stressvecka"): 
 
Förenkla: Om man normalt sett städar ordentligt varje vecka så får man unna sig att hoppa över det den här veckan, alt. nöja sig med att bara dammsuga det värsta. 
Prioritera: Om man normalt sett lagar middag och ser till att ha matlådor de flesta av veckans dagar så får det kanske vara ok att bara äta något enkelt till middag och köpa lunch ute just denna vecka. 
Sänk förväntningarna: Om man normalt sett får in tre träningspass per vecka, så får man kanske sänka ribban till kortare pass eller färre veckor som dessa. Eller skippa träning helt och tänka mer "vardagsmotion", ta lite extra trappor eller gå en svängom efter jobbet. 
Fokusera på viktigast just nu: Kanske känner man ändå att man hinner städa, laga mat och träna, men att man inte hinner/orkar allt, fokusera på det som känns viktigast just nu -> ger mest energi eller ro i sinnet. :)
 
Eller skit bara i allt och gå och lägg dig helt enkelt!
 
 
I övrigt sa mina kära sambo något vettigt om att tänka: timme för timme, dag för dag!
Jag tänker också att man kan försöka blicka lite framåt. Ofta inser man då att man har varit i liknande perioder förut och att det faktiskt har löst sig! 
 
En kompis sa just det en gång till mig: "det finns inget i mitt liv som inte har löst sig". 
Jag bara älskar den meningen, för precis så är det faktiskt! Kanske har det inte alltid löst sig som man trodde, eller ville (eller trodde att man ville), men oftast blir det mesta bra tillslut! 
 
 
Och vad gäller balans i tillvaron så får man kanske zooma ut lite ibland och försöka se till livet i stort.
I perioder är inte livet balanserat, man får kanske acceptera det, medans det i andra perioder flyter på rätt friktionsfritt. Perioderna blir tillslut en helhet som förhoppningsvis ändå blir helt okej! 
 
Men är de obalanserade perioderna dominerande och så pass frekvent förekommande att de suger all energi ur en så får man nog fundera på om det är värt det och om det kanske måste till någon större förändring för att man ska må bra. Jag tänker att man också har ett ansvar gentemot sig själv att våga välja bort och prioritera ner för att trivas med den helhet som tillslut blir ens liv. Men det var inte det detta skulle handla om, då blir det en avhandling. Det blev det typ ändå. :) 
 
HÄR är en text jag skrev i våras på lite samma ämne :) 
 
Tid - livet
1

100!

Jag har tydligen kommit till inlägg numero 100! Det rullar på! 
 
Inlägg numero 100 känns som gjort för att köra en liten tillbakablick i arkivet! 
 
Jag skrev om minnen från en vargavinter.  
 
 
Jag var ute på en kvällstur med pannlampa och så åkte vi till Björnrike där jag stod och flinade och viftade med stavarna på en topp. Jag skrev också ett inlägg med den överdrivet klämkäcka titeln man kan inte köpa lycka, men man kan köpa liftkort och det är typ samma sak. 
 
 
Jag var ute på en skidtur på isen på Södra sundet och döpte inlägget till Vårvinterkalas ?? Jag var också mallig över min nya cykel. 
 
 
I Maj tinade äntligen snön och jag var ute och rastade vårskorna och grillade körv! 
 
 
Och så slog det om till sommar på typ två veckor! Vi var i Umeå och körde Toughest i vad som i alla fall kändes som sommarvärme! (Vi visste ju inte vad som väntade) 
 
 
Här är några av de mest "gillade" inläggen, samtliga från Juni. Jag måste ha fått en kreativ topp eller nåt där när sommaren var i antågande. 
 
Jag svävade iväg i nåt som jag döpte till Kärlek, frihet och respekt 
 
 
Mita blev less och tog över spakarna i Mitas gästblogg
 
 
Vi körde Paddelpremiär
 
 
Och så var jag Lat och kränkt när jag höll på med cykeldelen i Ica-klassikern. 
 
 
Semestern inleddes starkt med en fin, fin vecka på Kreta! Jag åt som om jag aldrig hade sett mat förut, drack vin och varvade med att köra lite burpees och lite såntdär. 
 
 
Jag köpte den där SUP-brädan och nördade ner mig totalt: 
  
En sommarkväll i midnattssol då vi aldrig ville gå in! 
 
 
En annan lite lätt magisk norrlänsk sommarnatt i stugan!
 
 
Och så var det "utomlandskänsla" i Härnta en kväll då vi paddlade till donken och köpte en Mc flurry och avslutade med att sladda förbi ådalen III. 
 
 
Här på senare tid så har jag mest haft otur då jag har tänkt (det är inget ovanligt alls i och för sig) 
 
 
Utöver det har jag varit på Smitta och hasat runt på klippor och fotat vågor! 
 
 
Det blev också en fin, fin Söndagstur till Näskebodarna för någon helg sedan. 
 
 
Och så körde vi Bergeforsen obstaclerace ihop med ett skönt sväng-gäng! Lätt det roligaste jag har gjort hitills i höst! 
 
 
Ja. Det var väl en slags summering av skogspuls 100 inlägg långa liv helt enkelt. 
HÄR är för övrigt en slags summering över mina egna 33 jordsnurr. 
 
Men att nu har jag tittat i backspegeln så det står härliga till!
Ibland när det känns som om vardagen mest bara rullar på och flyter samman i en slags "never ending lunk" så kan det vara upplyftande att ha ett litet arkiv såhär att titta tillbaka i och påminna sig om att det faktiskt händer en del roligt i tillvaron emellanåt i alla fall! Att det inte är så jävligt och grått trots allt! =) 
 
Stort tack för att ni läser och trycker på gilla-knappen ibland! ❤️ 🤗 
blogg - livet

3 km vardagstimeout

I Torsdags var jag så innerligt trött och less efter jobbet.
Det kändes typ som om jag hade syresbrist i hjärnan. Som att jag var dränkt av krav och måsten. Som att axlarna hade flyttat upp till öronen och bestämt sig för att bosätta sig där. Egentligen ville jag bara uppsöka närmsta soffa och sova bort någon timme av livet (det hade förvisso inte varit fel det heller), men jag valde att ge skogen en chans. 
 
 
3 km kravlöst lufs senare var huvudet faktiskt rensat på en hel del skit. Lite ny luft hade fått passera i systemet, och energinivån var helt klart förhöjd. Inte på topp, men klart förbättrad! Som att jag tänkte lite klarare,gladare och piggare igen! 
 
En 3 km vardagstimeout var alldeles perfekt denna eftermiddag. Vissa skulle nog säga att 3 km är alldeles för kort, jag säger att vissa dagar är 3 km alldeles lagom. Det beror på vad man är ute efter. Där och då var jag ute efter frisk luft, ny energi och att få vara mig själv en stund i en miljö som inte krävde någon form av prestation av mig. 
 
 
 
Träning/motion är bra för både hjärnan och kroppen, så är det bara. Men det behöver inte alltid vara så dramatiskt! (som de säger i någon reklam som jag inte kommer ihåg vilken det är nu :)
 
Pressa tider, köra intervaller och maxa pulsen passar bra i perioder då vardagen känns snäll och lätt i övrigt. Då kan träningen få stå för lite utmaning och adrenalin. 
 
De perioder vardagen maxar, utmanar, stressar och ställer krav behöver träningen kanske få vara och användas som just en vardagstimeout. Då behöver träningen kanske få vara motvikten till allt maxande och istället stå för det där snälla, energigivande och prestationsfria. 
 
Det var bara lite tankar från nu! 
 
Trevlig helg! 
 
Löpning - livet - träningsglädje - utomhus
1